Jag vet lite om hur det är att vara pojke, kille, man eller farbror. Följaktligen lika lite om hur det är att vara en del av ett grabbgäng eller ett herrsällskap. Jag kanske kan föreställa mig men, ärligt talat, är jag inte avundsjuk. Det är nämligen svårt att vara det när en har en grupp helt makalösa kvinnor runt sig.
Den som har en riktigt god vän är en lyckligt lottad människa. Den som har flera lever sannerligen i rikedom. För det är just rik jag känner mig när jag får tillbringa tid "mina" tjejer.
Flera av dem har jag känt i mer än halva mitt liv. Vi har följt varandra genom den berg och dal-bana som livet är med såväl ljusa toppar av glädje och mörka djup av sorg. Vi är liksom laddade med kunskaper om varandra, som ett hemligt språk.
Vi kämpar alla på med våra vardagar, med jobb och familjer och om möjligt något fritidsintresse. Men så ofta det går samlas vi, i full eller reducerad styrka. Och väldigt lite annat gör så mycket gott för humöret.