Att stryka tvättade kläder regelbundet i stället för att samla ihop till ett jätteberg som är pest och pina att ta sig igenom, är ett exempel. Eller att gå ut med saker och ting till förrådet i stället för att stuva undan dem i något provisoriskt utrymme. Och att byta påse i källsorteringen i stället för att proppa den så full att plasten inte längre går att knöla ner.
Det är enkla sysslor som gör livet lite lättare om de görs på en gång, undan för undan. Men en stark aversion inom mig gör dem till oöverstigliga hinder i min vardag.
Det finns också nödvändiga inköp som inte blir av. Jag har aldrig ägt en termometer som visar gradantalet utanför rutan. Jag har alltid, varenda höst och vinter, känt ett starkt behov av en. Men så fort jag kommer i närheten av en butik som kan tänkas sälja sådana slår jag bort tanken. Jag ids bara inte köpa en termometer.
Men nu har jag gissat fel på temperaturen alldeles för många morgnar. Antingen är jag för varmt klädd eller, som för tillfället, genomfrusen eftersom det inte var läge för nylonstrumpbyxor.
Innan veckan är slut ska jag ha köpt en termometer. Se det som ett nyårslöfte.