Jag köpte en cykel. Cykelhandlaren i Strängnäs övertalade mig att trampa den hem till Mariefred. Det var det där om att det skulle slutta nedåt nästan hela vägen som fick det att låta som en rimlig idé.
Jag hade egentligen inte kommit längre än till bron över Mariefredsvägen, vid Ulvhällskiosken om ni förstår var jag menar, när jag började tvivla. Det småregnade och blåste, jag hade redan puls och började känna mig varm. Men jag är ju född i vädurens tecken, att ge upp var aldrig ett alternativ. Och det hela utvecklade sig till 80 trivsamma minuter.
I höjd med Järsta cyklade jag in i ett helt makalöst doftmoln från rapsfälten, så gulblommande att det nästan stack i ögonen. Någonstans efter Ärja stötte jag ihop med en nyfiken fasanhöna, som fick mig att stanna till en god stund. Och när jag kunde sikta Trekanten sprack himlen upp i ett solsken som varade hela vägen ner till Mariefred.
Jag tackar cykelhandlaren för upplevelsen!