Avhandlade i tid och otid i filmer, romaner, kulturjournalistik och runt middagsbord. Många av oss kan troligen rabbla dem utantill:
Högmod
Girighet
Lust/Otukt
Vrede
Avund
Lättja
Frosseri
Påven Gregorius (ca 540- 604) utarbetade listan över dödssynderna för nästan 1 400 år sedan. Men dödssynderna som begrepp fick verkligt stor betydelse under medeltiden, i alla fall inom den katolska världen.
Det är lätt att tänka sig att de då användes som någon sorts grund för etiska diskussioner. Men även i ett sekulariserat Sverige av i dag har de sju dödssynderna relevans, och då inte bara som inspiration för regissörer och författare.
Vi lever i dessa synder hela tiden och när vi inte ägnar oss åt att begå dem, ältar vi dem.
Som jag. Härom kvällen. I samtal med maken i soffan. "Rapport" rullade i bakgrunden. Flera inslag handlade om girighet. Vi snackar systematiserat skattefiffel på högsta internationella nivå och sparkade bank-vd:ar som fått feta fallskärmar. Jag suckade över att jag inte längre går i gång lika hårt på den typen av avslöjanden. Kanske för att en del av motorn i mediemaskineriet som håller i gång dreven mot de giriga drivs av avund.
I stället började jag fundera på dödssynderna lite mer ingående och det slog det mig att effekterna av dagens dödssyndande är av mer kollektiv karaktär än under medeltiden. Därmed inte sagt att konsekvenserna av begångna dödssynder inte skulle drabba enskilda individer. Det gör de. Men kanske inte främst i form av själslig ruelse och utsikten om en evighet i skärselden, utan kanske mer i form av dålig hälsa, taskigt självförtroende, beroendesjukdomar och kraschade relationer.
På kollektiv nivå orsakar dödssynderna miljöförstöring, epidemier, krig, rasism, segregation och samhällsklyftor.
I dag går dödssynderna dessutom i varandra och ibland har vi inte så stort val. Krafter vi som individer inte kan råda över får oss att begå dem. Som frosseriet. Vi människor befinner oss mitt i ett bombardemang av möjligheter att äta mer än vi tål samtidigt som vår inre kemi uppmanar oss att säga ja till det som erbjuds.
Medan jag skriver detta landar en nyhet från Världshälsoorganisationen (WHO) som säger att antalet vuxna diabetiker i världen har ökat fyra gånger på 25 år.
År 1980 hade 108 miljoner diabetes. 2014 hade 422 miljoner personer fått diagnosen.
Bakom statistik som denna döljer sig inte bara frosseri utan en hel drös av dödssynder som lust, lättja och girighet, samt ett gigantiskt mänskligt lidande och enorma kostnader.
När jag tänker på detta kryper samtidens kanske mest praktiserade dödssynd på mig. Vreden. Tänk bara hur två animerade, nakna människokroppar i ett harmlöst tv-program som SVT:s "Fråga doktorn", kunde orsaka tittarstorm på några sekunder. Okej, det var inte världens bästa bilder, de liknade mest Barbie och Ken med bröstvårtor och snopp, men snabbheten och raseriet i reaktionerna gör mig rädd.
Förr tyckte jag att dödssynderna var lustiga. En kuriös kvarleva man kunde ta med en klackspark och kanske rent av sunt ägna sig åt i mindre omfattning.
Det gör jag inte längre. Jag tycker att de känns mer aktuellt än någonsin att förhålla sig till dem.