Nu har jag tröskat mig igenom tre av fyra deltävlingar i Melodifestivalen. Och hur mycket det än bär mig emot att erkänna det, har jag faktiskt blivit lite provocerad av en del av humorn som programmet gett uttryck för. Det känns lite som om det bärande temat för mellansnacken i årets upplaga av schlagertävlingen är att driva med äldre. Och med äldre tycks man mena folk som är 40 plus.
Värst var det i Norrköping när den nioåriga skådespelaren Sigrid Johnson dök upp med noggrant inövade repliker som var rent ut sagt oförskämda mot Henrik Schyffert. Allt fanns såklart i manus och var inrepeterat i förväg, och Schyffert var förstås med på det hela. Men det var inte roligt. I mina ögon framstod ambitiösa Sigrid Johnson som en ondskefull fjärrstyrd robot i sin iver att göra sitt jobb inför miljonpubliken.
Samma sak var det helgen före, i Malmö. Där fick trion Patrik (Isaksson), Tommy (Nilsson) och Uno (Svenningsson) minsann veta att de var tre gråa gamla stofiler i den lilla pratstunden med Gina Dirawi i "greenroom" medan rösterna räknades. Dirawi överhöljde förvisso Patrik Isaksson med kärlek, han hade varit hennes barndomsidol. Men det gick inte att missta sig på ärendet: förlöjliga tre mogna artister.
Nu undrar jag, är Patrik Isaksson gammal? Nej, skulle jag svara på det. Han är 43 år. Och är Henrik Schyffert en dinosaurie? Han är 47 år, och står på toppen av sin karriär som komiker och har på senare tid också tagit plats som opinionsbildare i frågor som är högst aktuella.
Om vi hade levt på 1800-talet, då medellivslängden för män var strax över 40 år, då hade Patrik Isaksson rent statistiskt sett varit gammal och Henrik Schyffert hade haft en aktningsvärt hög ålder. Men nu, när medelåldern för svenska män är över 80, kanske man ska tänka att silverryggar i 40-årsåldern bara kommit halvvägs i livet och vara tacksam för att vi lever i en tid där der är så.
Dessutom vill jag ställa frågan om varför ålder överhuvudtaget måste vara föremål för nedlåtande skämt. För om det är mossighet, gubbighet, tantighet eller unkna gammalmodiga idéer man vill häckla ska man kanske inte i första hand titta på när folk är födda utan på vad de gör.
En hyfsat ung man (43 år) som kommit ut som unken gubbe i veckan som gått är annars Patrik Oksanen. Han är politisk redaktör för Hudiksvalls Tidning (C). Efter att ha lyssnat på podcasten "Den underbara resan" med Zara Larsson, där den 18-åriga artisten berättade att hon börjat äta antibiotika mot sin akne, skrev han en ledare där han uttryckte farhågor om att Zara Larssons "fåfänga kan bli direkt farlig" eftersom slentrianmässig användning av antibiotika kan leda till resistens. Oksanen fick snabbt draghjälp av Europaparlamentarikern Fredrick Federley (C) (37 år) i moraliserandet över Zara Larssons aknebehandling.
Zara Larsson kallade sig själv fåfäng i podden. Men sa också att hon mådde jättedåligt, precis som många andra ungdomar som drabbas av akne faktiskt plågas oerhört av denna smärtsamma och socialt handikappande hudinflammation. De har dessutom alla lagt massor av pengar och satt hopp till receptfria preparat som varit verkningslösa, innan de äntligen fått hjälp.