Det där sista har jag tänkt mycket på. Jag och min sambo har fått huvudansvaret för att forma en individ. Något som känns lika delar läskigt som inspirerande. Inte minst i dessa dagar.
I dagar då främlingsfientligheten vill bygga murar samtidigt som fler än någonsin behöver hjälp. I dagar då de mest utsatta får utstå hat och våld från intoleranta och modlösa ynkryggar. Och i dagar då det tycks ha blivit accepterat att göra skillnad på människor och prata i termer av vi och dom.
I dagar som dessa kommer jag att göra allt i min makt för att forma mitt barn till en till en vidsynt individ som inte låter sig skrämmas av det som är främmande. Jag kommer göra allt för att mitt barn fylls med empati i själen, solidaritet i ryggmärgen och idealism i sinnet. Det är mitt löfte till min dotter.