Men hallå – är det inte dags nu för oss i Torshälla och Eskilstuna att på allvar hylla vår absolut största musikstjärna genom tiderna?
Att vi inte kommit oss för tidigare, det är ändå 40 år sedan Eurovisionsschlagern i Brighton – är rätt obegripligt.
Men strunt i det, vare sig det är Jantelagen som spökar eller det beror på att vi är lite allmänt buskablyga och liksom inte vågat oss fram till världsnamnet Frida - så är det väl nu ändå hög tid att instifta ett musikpris till Anni-Frid Lyngstads ära och i hennes namn här i stan?
Exakt hur formuleringarna ska dras är jag i skrivande stund inte på det klara med, det behövs det några klokare och mer i musik insatta som klurar på.
Men gärna något som lyfter fram unga envetna kvinnor som gör sin grej – för att de bara måste!
Precis som den envisa lilla Anni-Frid som bara inte kunde låta bli att räcka upp handen och säga jag vill när det skulle sjungas på klassens roliga timme, på Röda korsets soaré, i luciatablån och på Lions tillställningar i 1950-talets Torshälla.
Något monument är hon själv inte så pigg på - även om jag för min del tycker att åtminstone någon gata eller kanske ett torg i Torshälla kunde döpas om till, säg, Lyngstadsvägen, Fridagatan eller Ann-Frids plats. Dessutom tycks hennes födelseort Ballangen utanför Narvik redan ha paxat för den idéen, där finns planer på att resa någon sorts staty framöver.
Nej, ett musikpris skulle passa allra bäst. Det var här hon började sin bana som sångerska. På kvällskvittren i Torshälla och Eskilstuna, under Barnens dags-firandena och i olika talangjakter runt om i Sörmland. Och det var här hon startade den första egna orkestern, Anni-Frid Four.
Nästa år fyller Anni-Frid Frida Lyngstad 70 år.
Vad vore en bättre hyllning till henne, och till hennes lilla mormor också för den delen - än att i november 2015 presentera Torshälla och Eskilstunas gemensamma Anni-Frid-pris?