Ibland hamnar man helt oförskyllt på värsta festen. Som i tisdags. "Ska´ru inte med på matchen, morsan? Du har väl aldrig orkat se en hel på raken förut, men den här gången tillkommer en del festivitas!"
Rätt där, trots många år som så kallad soccer-mom, curlandes till och från dotterns fotbollsturneringar, har de två halvlekarna mest ägnats åt varm korv och tidningsläsande. Det där med hörnor och straffar och allsköns springande fram och tillbaka förefaller mig fortfarande fullständigt obegripligt.
Men OK, kommer TV-laget till bystan så ställer man ju upp.
Matchen gick väl sådär. En banbrytande skillnad mot förr var dock att man numera har jagfånen att ty sig till när gåtorna travar sig på plan.
Trots heroiska insatser av de våra brakade TV-snubbarna in nio mål. Men vem bryr sig.
Storstryk med 0-9 är väl inget att bråka om när Lena Dahlström lyckats få ut hela Mike Beat and his hopeless strummers till efterfesten på gräsmattan, när Niclas "Karla" Karlström sjunger Ebba Gröns "800 grader", Özz Nujen liknar vår veteranlirare vid en kurdisk frihetskämpe och Snygg-Erik förvandlar hela festivaltältet till ett glesbygdens Paradise hotel.
Fotboll är grejer det! Och vi dansar i gräset tills det är så mörkt att bajamajorna inte längre går att hitta.
Stora Sundby Goif rules!