Vi är i lunchrummet och kollegan snabbar på med att diska av tallrik, glas och bestick. Hon stuvar ned matlådan i kassen och pilar iväg tillbaka till sin arbetsplats.
Där på skärmen hoppas hon få besked om vart han ska ta vägen.
Likadant på 91-årskalaset i veckan. Runt smörgåstårtan på äldreboendet kom frågan självklart upp på bordet. Ingen av de medverkande 80-plus-damerna har tidigare i livet, åtminstone inte vad jag kunnat notera, visat någon större entusiasm för bollsporter - men nu lade de fram sina teorier om vart han är på väg. Och vem det egentligen är som styr beslutet.
"Helena vill nog inte till Kina. Jag tror det blir Los Angeles"
"Det pratas ju om Manchester också. Men det kan väl inte vara så roligt efter att ha bott i Paris".
"Hon verkar duktig den där Helena, egentligen är det henne jag är mest intresserad av. Hon har ju varit egen företagare och är bra mycket äldre än honom".
Just nu är det som om hela Sverige går i väntans tider och inte har annat i huvudet än vad denne fotbollens allra suveränaste trollkarl ska ta sig för härnäst.
Vad är det med honom egentligen? Vad är det med Zlatan som gör att alla, och jag menar verkligen ALLA, tycks engagerade i herr Ibrahimovićs vidare öden och äventyr?
Alla älskar visserligen en vinnare, men såna har vi haft förr utan att yvas mer än nödvändigt. Med Zlatan är det annorlunda. Trots att ordet "folkkär" missbrukats så många gånger av kvällspressen att det snudd på tappat sin valör, är det ändå just det som rinner upp när man far efter hur Zlatans popularitet bäst ska beskrivas.
Ingen kommer liksom undan Zlatan.
Är det för att vi vet att han en gång var en liten försummad kille som mot alla odds och alldeles för dåliga fotbollsskor hittade sin grej och såg till att bli sin egen lyckas smed?
Eller är det för att han har lite Ingemar Stenmark över sig, uppträder lite truligt på presskonferenserna och ofta vägrar spela med i den mediala dramaturgin?
Vi gillar hans obegripliga skånska och rörs till tårar när han gör reklam för Volvo-bilar - som få av oss skulle ha råd med - och sen avslutar nationalsången med: "Ja, jag vill leva jag vill dö i Sverige".
Vi är förtjusta i hans ständiga "inget snack"-uttalanden som: "Inget snack, Barca var bättre", " Messi är bäst, inget snack om saken" "Klart vi ska vinna - inget snack", "Jag har mycket kvar att ge, inget snack om det". "Jag är svensk, inget snack".
Särskilt svaga är vi för det sista och veckans avsnitt av Fredrik Lindströms SVT-program "Tänk om" bjöd på ett ytterst ryggisande tankeexperiment. För ponera att inte isen hållit när de svenska soldaterna tågade över Lilla och Stora Bält vintern 1658. Då hade Skåne, Halland och Blekinge fortfarande tillhört Danmark - med allt vad det skulle ha inneburit för den svenska fotbollen.
Eskilstunasonen Lindström målade upp ett skräckscenario där Rosengård låg på danskt territorium, Zlatan talade danska, spelade i danska landslagets röd-vita tröja och citatet ovanför ingången till Rosengård löd: "Man kan fjerne en mand fra en Rosengaard men man kan ikke tage Rosengaard ut af en mand".
Ännu galnare blev det när Lindström lekte loss tillsammans med fotbollsexperten Erik Niva och hävdade att Sverige aldrig skulle haft en chans att ta EM-brons 1994 eftersom halva landslaget bestod av skåningar...
Klart sevärt och fortfarande tillgängligt på SVT Play.
Mitt i nojsandet lyckades Lindström dessutom lyfta Zlatans betydelse som symbol för lyckad integrationspolitik.
Utan tvivel hade Danmark behövt honom även utanför fotbollsplanen.