Det har varit tufft att tugga i sig att Eskilstunas stolthet hoppar över hemstaden när bandet ger sig ut på tack- och hejdå-turné i höst.
Eftersom vi inte har någon arena så blir vi utan spelning.
Kents adjö ska bli av det extraordinärt storvulna slaget och då duger inget annat än ett rejält tilltaget schabrakbygge av hockey-snitt.
Något sådant ståtar vi ännu inte med. Så turnébussen tuffar värdshus förbi, rundar oss och fortsätter istället till Örebro, Gävle, Örnsköldsvik, Kiruna, Linköping och en massa andra ställen som inte börjar på E.
Till och med Bodö i Nordnorge får besök. Där ligger jätteanläggningen Spektrum med plats för hur mycket publik som helst. Norrmännen tycks lika chockade över att de verkligen får besök - som vi är över att inte få det.
"Fansen reagerte med vantro " skrev lokaltidningen Avisa Nordland när det blev känt att Nordlandshallen välsignas med ett besök i oktober.
I Eskilstuna går fansen med gråten i halsen och undrar varför de inte räknas. Trogna som de är biter de ihop och bokar biljetter på de arenor där Kent behagar spela. Några besvarar dissandet av hemstaden med ren kärleksbombning: Som tjejerna som arrangerar en egen Kent-hyllning på Strömsholmen i maj till högtalarmusik.
Utåt försvarar visserligen fansen alltid alla Kents beslut - men under ytan gror det just nu någonting bittert om att inte duga. Precis den där känslan som just Kent varit mästare på att sätta ord på och sjunger om i låt ut och låt in. Folk är inte förbannade, men lite stukade, tilltufsade och innerst inne väldigt - ledsna.
De flesta sväljer förtreten, gaskar upp sig och skyller på kommunen som varit för slapp i given. Våran arena blir ju inte klar förrän nästa vår när Kent redan gått i pension. Sånt måste man ju förstå. Det fattar vilket lojalt fan som helst. Utan anständig arena, ingen konsert.
Men med så mycket folk med Kent-connection anställda i den kommunala administrationen och alla dess avknoppningar kan man ju tycka att det borde ha funnits lite utrymme för förhandlingar. Samt att Kent kunde bjuda till en smula för att visa att Eskilstunas hängivna kärlek inte är totalt och då som nu för alltid obesvarad.
För det är ju inte tu tal om annat än att Eskilstuna nu känner sig förbaskat - ratat.
Nog kunde väl våra hjältar och uttolkare kosta på sig en spelning även här? De är självklart inte skyldiga Eskilstuna ett smack, sin karriär har de byggt helt själva, med eget slit från dag ett. Men det skulle betyda så mycket för så många om de bara gav ett ynka lillfinger. Istället för som nu - ett långfinger.
För som någon sa: "Herregud, de är ju fullblodsproffs. En konsert kan väl knappast stå och falla med hur lokalerna ser ut. Det är väl bara att stränga gitarrerna, kliva upp och sätta igång."
Nej, större gest än så skulle inte behövas för allmänt jubel i stan.