För några veckor sen var jag på vintagefestival i Stallarholmen. Jag var med som sällskap åt en kompis som sålde fina kläder från 1940-, 50- 60- och 70-talet.
Där stod vi i våra 60 år gamla klänningar och insöp en härlig vintageatmosfär, där folk gick klädda i eleganta outfits från förgångna årtionden.
Någonting gör att jag dras till en svunnen tid. Det är inget nytt. När jag var liten ville jag vara ett av barnen i Bullerbyn. Ja, åtminstone ibland i alla fall.
Nu... inte mycket verkar ha förändrats. Okej, jag vill inte vara ett barn i Bullerbyn. I stället älskar jag 50-talsmöbler och klänningar från 50- och 60-talet – för att inte tala om dansen!
Finns det något bättre än ett steppnummer med Gene Kelly från Singing in the rain, eller akrobatiska lindy hop-nummer till härligt medryckande swingjazz?
Men nej, jag har ingen romantisk bild av hemmafrusamhället. Och nej, jag skulle inte vilja vara hemmafru à la 50-talet. Det finns ingenting i mig som vill tillbaka till dessa samhällsroller.
Men jag kommer nog ändå att fortsätta drömma mig bort till ett dansgolv där alla dansade lindy hop och swing var hippt. Och jag kommer fortsätta att le när jag tittar på fina vintageklänningar.