Vägen var utstakad. Segern i hamn. Det fanns egentligen inga alternativa utgångar, och mina fem halvgarderingar på kupongen kändes mest som utsmyckningar. Enkelraden skulle egentligen räcka.
Sen gick allt åt pipan.
Ändå.
Det började trots allt precis så som jag hade förutsett. Krysset mellan England och Ryssland satt som en smäck. Krysset mellan Sverige och Irland likaså. Efter fyra matcher hade jag fyra rätt.
Men sen började felen rada upp sig. Lasse Lagerbäck kommer aldrig bli förlåten för den isländska poängen mot Portugal, och tyskarnas aktier halverades i värde, minst, efter att de misslyckades med att slå Polen.
Nu sitter jag här inför avgörandet i Eskilstuna-Kurirens interna EM-tipstävling helt utan segerchanser, medan kolleger som Stefan Alhag och Eva Marklund går omkring och sprätter på redaktionen med belåtna flin i sina ansikten.
Den omåttliga ära som står på spel i huset är uppenbarligen inte min att vinna.
Vilket så smått påminner mig om alla miljontals stryktipsbongar jag i vredesmod skrynklat ihop och kastat genom åren.
Att det ska vara så förbenat svårt att ha rätt, det känns ju alltid så bra innan!