Ett hårfint problem...

Krönika av Henrik Holmberg2016-01-12 05:45

För första gången i mitt liv har jag riktigt långt hår. Så långt att page-frillan från gymnasiet på 90-talet framstår som en lite mer liberal variant av snagg.

Men jag har ett bekymmer. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med alla dessa decimetrar. Pippiflätor på en vuxen karl känns inte helt okej, utan skulle kunna sluta i tvångströja, och i hästsvans ser jag ut som sinnebilden av en hustrumisshandlare.

Dreads är för identitetsskapande; även om jag kan tycka att det är snyggt vill jag inte ha det. Och att helt enkelt ha det utsläppt är inte att tänka på heller. Det blir liksom bara Randall Flagg i Pestens tid av mig då.

Jag löser det såsom många andra långhåriga män löser det. Jag snurrar håret något varv och drar en snodd runt knuten som blir (bilden). Och så får det vara så. Men det känns samtidigt lite bortkastat. Som att jag slarvar bort mitt långa hår.

Så ge mig lite tips. Vad kan jag göra med håret?

Bild på resultatet kanske kommer på Eskilstuna-Kurirens instagramkonto (@ekuriren).

Det beror lite på...

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om