Flera av Eskilstunas elitföreningar har ekonomiska problem. Guif vädjar om att spelarna ska på ruinens brant. Igen. Det är bara 16 år sedan man gick i konkurs och fick börja om i division 2, men uppenbarligen har man inte lärt av historien. Fansen är i uppror, men har kanaliserat ilskan i en insamling för att rädda sin klubb och har på bara några dagar samlat in hundratusentals kronor.
Jag kan inte låta bli att undra hur det egentligen är ställt med de styrande i dessa föreningar. Det går givetvis inte att trolla med knäna och förvandla minus till plus, men det går att rätta sin mun efter sin matsäck. Det går att ge fan i att handla för pengar man inte har.
Glädjekalkyler och chansningar för att nå framgång må fresta, men det är trots allt den krassa verkligheten som är den krassa verkligheten.
Det är inte bara sina företag dessa personer riskerar. De spelar även med känslorna hos tusentals brinnande supportrar och missbrukar det informella förtroende dessa har ger dem att styra deras älskade föreningar.