I dag blir folk kränkta så gott som dagligen, i alla möjliga sammanhang. Ordet kränkt används så till den grad att jag vill påstå att det inte bara har förlorat sin betydelse, utan dessutom laddats med en massa innebörd som egentligen inte hör ordet till. Ordet är kapat, helt enkelt.
Om jag inte var varse detta tidigare blev jag det härom dagen, när jag skrev om en bedragerska som på vår Facebooksida skrev jag i delningstexten att innehavaren av salongen kände sig kränkt, eftersom hon upplevde att bedragerskan i det närmaste lurat henne inne i hennes eget hem.
En ren kränkning, alltså. Av henne, av salongen, av verksamheten...
Genast blev någon följare på Facebook kränkt, och skrev en spydig kommentar till delningen: "Lurad, inte kränkt", skrev han. Kommentaren fick massor med gillanden.
Men det var ju just kränkt hon kände sig, i ordets egentliga mening. Utsatt för en kränkning. Lurad var hon förstås också, men det var mer ett faktum än en känsla.
För egen del tycker jag att det lite surt att inte kunna använda ordet kränkt där det faktiskt hör hemma, utan att någon ska känna sig kränkt.
Det är nästan så att jag känner mig kränkt.