Då känner jag mig ynklig

Jag ser framför mig flera dygn med smärta, skallebank och en mule som aldrig vill sluta producera snor. Måste proppa i mig C-brus, honung och halspastiller, tänker jag. Jo, jag kan villigt erkänna det. Jag blir väldigt ynklig vid förkylning. Jag tror nästan jag ska få möta min skapare när febertermometern närmar sig 38-strecket. Min kära sambo tacklar uppkommen motgång bättre. Ett glas vatten, tidig nattning och kanske, väldigt kanske, en Ipren. Inget gnäll, inget tyck-synd-om-mig-jag-är-dödskrassligjämmer. Ett drygt halvt dygn senare och är hon frisk som en nötkärna igen. Detta tycks onekligen vara ännu ett område som kvinnor är starkare på. Jag funderar på varför det är så medan jag proppar i mig en grabbnäve Läkerol. Jag läser på asken att en överkonsumtion av tabletterna kan ha en laxerande effekt. Man får ta det onda med det goda, tänker jag och hoppas innerligt att det inte är några streptokocker på gång.