Hon står vid övergångstället och småhoppar. Jag hör henne på långt håll. Fan, har det hänt något, tänker jag. Jo, det har det. "Jag har fått körkort, jag fick körkortet", bubblar hon upphetsat i mobilen.
Hon är så glad att hon knappt kan prata. Jag får en smärre deja vu och minns att jag själv kände samma lycka i samma månad för många år sedan. Just den dagen var varken mamma eller pappa hemma och någon bil stod inte på garageuppfarten.
Det gjorde det däremot hos min granne Bubben. Hans vänliga mamma Agneta lånade utan tjat ut sin beiga Volvo 245:a med automatlåda. Jag minns den lustfyllda jungfruturen som i går.
Trots att bilen var slöare än en Leonard Cohen-låt så var känslan av att ensam kryssa fram i trafiken majestätisk.