Det blir som det blir, tänker jag, och för det mesta blir det ju alldeles utmärkt. Det händer att en gammal jobbarkompis samåker med mig till redaktionen i Strängnäs. Då får jag ofta en ytterst detaljerad genomgång av tidigare års semesterväder. Det är något rent häpnadsveckande vilka redogörelser det kan bli för hur varmt, soligt eller regnigt det var under veckorna 28–31, 2007.
– Ja, så hade vi regn och blåst nästa hela vår semester i Tyskland och det var först efter lunch på torsdagen, vår näst sista vecka, som det sprack upp och värmen kom tillbaka. Och det var nästan likadant två år tidigare när vi var till Skara.
Ungefär så kan det låta och jag tänker att det inte är möjligt att lägga liknade detaljer på minnet. Hittar hon på alltihop, för jag lär ju inte dubbelkolla, tänker jag ibland. Men hon ger inte intryck av att vara vare sig mytoman eller någon ljugartyp.
Årets just avslutade semester kommer jag däremot garanterat lägga på minnet: Värmebölja, alla svalkande bad och sköna grillkvällar. Jag minns fortfarande hur glad jag blev på söndagsmorgonen den 27 juli när jag gick ut för att hämta tidningen och kunde konstatera att det hade regnat.