Livet är ett lotteri

Han ser ut att vara fem. Ögonen är nyfikna och han ler nästan när han tittar in i min kamera. Det gör inte hans föräldrar. De ger ett uppgivet och slitet intryck. Nästan som om de har gråtit sig till sömns flera nätter i sträck. Vi befinner oss i samlingssalen på Mälarblick. Familjen kommer gissningsvis från Syrien och de har just anlänt med en buss till det nyöppnade asylboendet. Jag har svårt att föreställa mig vad de har gått igenom. Jag kan bara ana att det måste ha varit både eländigt och jävligt. Det slår mig att pojken som ser ut att var fem, redan har varit med om något som vi lyckligt lottade aldrig kommer att vara i närheten av. Han har lämnat allt bakom sig. Hem, skola, släktingar och kompisar är borta. Så där bara. Livet är inte rättvist och jag kan bara önska dig och din familj all lycka i ert nya land. Resväskan är föresten inte en resväska. Det är en förstärkt plastbag med dragkedja. I den har han allt han fick med sig.