Med sina minst 140 kilo oxiga kropp, rakade hjässa och siffrorna 88 tatuerade upp på halsen slår han sig ner vid bordet intill oss. Ett mindre berg med korvar och äggröra vilar på hans tallrik. Mellan tuggorna pratar han tyska med sin späda flickvän. Hon skrattar åt allt han säger. Bäst för henne tänker jag.
Mina farhågor besannas när han lite senare, likt en baby i blöja vaggar fram längs poolkanten och sliter av sig t-shirten. Den förmodade bristen på studieskulder kompenseras av en riklig mängd tatueringar. Under det vänstra bröstet har han bland annat låtit bläcknålen prägla en örn som håller klorna om en cirkelförsedd svastika.
Oj, här måste vi ha sovit på historielektionerna, tänker jag. Det hela är så jävla motbjudande.
Vi tittar på varandra. Han nickar och flinar. Av någon anledning tycker jag samtidigt lite synd om karln. Han verkar inte var med, helt mentalt. Jag funderar en stund på hans val i livet. Kanske skulle han ha haft en mer human framtoning om han bara fått några fler kramar som barn. Jag vänder mig om i solstolen och konstaterar att grekisk semester är så mycket mer än bara sol och bad.