Ute i tid – en ovanlighet

Ett planeringsmässigt rekord som jag aldrig har varit i närheten av tidigare. Jag har blivit vuxen, så måste det vara. Storebror - check. Käresta - check. Således återstår bara klappar till sonen, mor och far, samt min tilltänkta svärmor. Få se nu. Presentkort på en trevlig matupplevelse, racerbilbana och ett spolformat paket som det kluckar om. Mentalt är jag redan i hamn och varför krångla till det i onödan resonerar jag. Med lite flyt borde resten vara avklarat på en styv timma. För första gången i mitt liv känns den präktiga och så förnuftiga gåvoklyschan "Det är roligare att ge än att få" nästan befogad. Frågan är nu om jag ska fortsätta på den inslagna vägen och få det hela överstökat så snart som möjligt eller om jag ska göra som vanligt. Det vill säga vila lite på hanen och jäktshoppa dan före dan. Det är onekligen en märklig känsla, det här med att vara ute i tid.