Jag har en känsla av att människor blir allt mindre privata. Behovet av att hålla fakta om sig själv personlig är i en krympande fas.
Jag minns att mina föräldrar gjorde klart för mig när jag var liten att man höll vad man röstade på i allmänna val för sig själv. Det fanns nog goda anledningar till det. Men i dag hymlar inte särskilt många med vilket parti de röstar på. Det är inte längre tabu att avslöja sin månadslön på middagsbjudningen. Det finns människor som fläker ut hela sin raserade privatekonomi i rikstäckande tv-program.
I kollektivtrafiken är mobilblottare frekvent förekommande. På sociala medier är det närmast meriterande att med bilder och text berätta vem man är och hur man mår. Det är säkert en generationsfråga men jag känner mig naken så fort jag lämnar en kommentar på Facebook.
Samtidigt är det något befriande med att inte bry sig och blotta sitt inre för den som lyssnar eller inte lyssnar. Men kanske kan det vara värt att ibland påminna sig om att riskerna. Tankar som läcker ut via munnen kan leva vidare på internet utan begränsning i tid.