I onsdags var det exakt 41 år sedan Kiss självbetitlade debutskiva släpptes. Jag var inte där när det hände men det är en skiva som har betytt mycket för mig. Den ledde in mig på rätt spår när det gäller musik. Jag har samlat skivor sedan jag var sju år gammal, och kan därför hänga upp mitt liv på årtal då olika skivor var aktuella. Jag vet hur gammal jag var eftersom jag också minns vilka låtar jag lyssnade på. Och jag lyssnar oavbrutet. Det är i princip aldrig tyst i mina öron under vaken tid.
Mitt intensiva beteende kring musiken är inte unikt för mig utan gäller förmodligen för många med intresse för en konstform. Det går givetvis lika bra att hänga upp sin livshistoria på böcker man har läst, sporter som har utövats eller kanske teckningar man har ritat. Oavsett intresse så är kultur förmodligen lika viktigt som mat och vatten för en människa. Då menar jag kultur i en bredare form än den som får plats på tidningars kultursidor. Det finns lika mycket kultur i väggarna i Åkers styckebruks islada som på vilket galleri som helst. Oavsett vad som engagerar så ger det en fin struktur på tillvaron.