På senare tid har jag läst några biografier. Berättelserna avhandlar människan som minns tillbaka och berättar anekdoter den själv väljer bland.
Det slår mig att det mycket sällan framkommer reflektioner där huvudpersonen med eftertryck framstår i dålig dager eller önskar ett annat liv. Ångras något så handlar det om enskilda händelser. Kanske vill man ta tillbaka ett förfluget ord eller ändra en förlupen handling.
Desto mer intressant vore det att läsa att Keith Richards ångrar att han började spela gitarr. Tänk om Fredrik Reinfeldt tog avstånd från hela sin politiska gärning eller om Tomas Brolin erkände att fotbollen hade förstört hans liv. Där finns något spännande men det kostar förmodligen huvudpersonen väl mycket.
Det tar emot att verkligen konfronteras med den vi har blivit som konsekvens av det vi har gjort och sagt. Man orkar inte riva upp något verkligt djupt sittande och på allvar syna det.
Men en sådan livshistoria vill jag ta del av. Då tror jag att jag som läsare verkligen kan få en tankeställare. Mycket mer så än i berättelser där huvudpersonen räknar upp händelser där det framstår som om den gjorde rätt och övriga fel. "Jag ångrar inget", måste vara något av det minst intressanta en person kan berätta om sig själv. Sanning kommer vanligen hand i hand med lite svärta.