Att USA anstränger sig är viktigt för att få med utvecklingsländer som Kina, Indien och Brasilien. Obama kämpar dock mot inrikespolitiska krafter. Den mest konservativa högern har tappat fattningen. I de kretsarna finns många som vägrar sortera in miljöhotet under avdelningen sanningar. Det är lättare att köra huvudet i sanden. Personligen förstår jag inte vad man förankrar klimatvägran i. Det lär ju vara försvinnande få av klimatförnekarna som själva forskar efter sanningen. Det gör inte jag heller och därför lyssnar jag på dem som vet något om saken. Att sitta hemma vid frukostbordet och bilda sina åsikter genom att stirra ner i filtallriken känns alldeles för osäkert.
Jag är orolig för hur vår planet mår om 40 år. Det tidigare kalla kriget har bytts mot ett varmt som vi för mot miljön. Är det redan för sent att dra i nödbromsen? Förhoppningsvis kan strutsmentaliteten bli till nytta när klimatkatastroferna haglar tätare. Hoppet spirar i det sista och kanske gör det att vi aldrig ger upp kampen, hur nära slutet än kan verka. Då kan människans vägran att acceptera det uppenbara bli till en frälsning.