Ställningstagandet har vuxit fram empiriskt när jag märker hur mycket jag köper. Till exempel har det sagts mig att en vanlig t-shirt innehåller flera kilo kemikalier.
Ett annat exempel är från mitt eget hushåll på tre personer. På fem dagar har vi samlat ihop och fyllt flera påsar och pappkassar med plast, metall, papper och tidningar. Jag förundras varje gång jag släpar iväg allt till återvinningen. Trots att jag saknar bil verkar mitt avtryck på ekosystemet vara djupt.
Om sanningen ska fram behöver jag inte mer prylar. Det är svårt nog att få plats hemma med allt jag hittills har samlat på mig. Jag menar inte att man måste vara fanatisk och bara leva på havregrynsgröt. Hittar jag en schysst skjorta eller om min brödrost lägger av så slår jag till på något nytt. Men jag tänker ett extra varv innan jag slantar upp för en sällanköpsvara.