Vad är det som gör att man får allt mindre tid att täcka behoven? Det är verkligen overkligt hur jag upplever att tidsbristen bara blir värre för varje år. Det kan gå veckor mellan att man hinner umgås med vänner. För 15 år sedan bodde jag med dem och vi umgicks varje dag. Jag saknar den tiden, livet förändras. Nu arbetar man mycket mer och resten av tiden umgås man med familjen.
Men upplevelsen av tidsbrist ligger även på ett filosofiskt plan. En vanlig vardag drar arbetsdagen igång på morgonen, jag gör intervjuer och skriver. Plötsligt kommer en kollega och frågar om vi ska äta lunch. Det är som att tiden har försvunnit. Nästan alltid har schemat för dagen spruckit redan före lunch.
Jag skulle vilja få veta av någon med svar, varför människan med stigande ålder upplever att tiden går fortare. Det är som att dygnet inte längre har 24 timmar. Har du svar så mejla mig genast för jag behöver ett motmedel så att jag hinner njuta av livet innan det tar slut.