I åtta–nio-årsåldern blev jag introducerad till en Atari 2 600 av en kompis. Det var då ett avancerat tv-spel. På den tiden var det pinsamt att spela tv-spel. Det var en sysselsättning som barn ägnade sig åt, nördiga barn.
Men att spela spred sig när de första hemdatorerna började göra sig plats i svenska hem. Men töntigt var det ändå under hela min ungdom.
Men så minns jag en fest i Norrköping i slutet av 1990-talet. Arrangören var ett spelföretag från staden som hade nått vissa framgångar. Festen var i häftiga lokaler i de gamla industrikvarteren vid kanalen. Där var innefolket, de coola människorna. Jag minns att jag för första gången förstod att datanördarna hade gjort en social resa.
I dag är spelindustrin en av kulturvärldens största. De stora spelen kostar miljarder att utveckla och stora spelutvecklare har fyrsiffrigt antal anställda. Sociala medier som också startade på tramsiga grunder är ännu större. Det som Facebookgrundaren Mark Zuckerberg skapade för att lättare kunna ragga på sitt campus är en av internets största guldådror. Det är något som berör de flesta, både privat och som yrkespersoner. Varumärken och företag byggs upp på Facebook och Twitter. Vem kunde ana det för bara åtta år sedan?