Vishet är att vårda timmarna – inte slå dem ihjäl

När man är ett barn så tvingas man utveckla strategier för att slå ihjäl tid. Det gjorde i vart fall jag.

Krönika av John Henzlert2014-05-07 09:45

Ett sätt var att låta leken bli en fantasi som gick att förlora sig i för en stund. Men det vanliga för mitt barnjag var att läsa böcker, i de fall som jag inte kom över en fotboll.

Att det uppstod ett överflöd av tid berodde främst på att det fanns mer fritid till godo. En annan orsak var att man inte sällan tvingades med till platser som man annars aldrig skulle ha besökt. Man fick närvara när vuxna gjorde saker i miljöer som för dem var nödvändiga eller berikande, men som för ett barn tedde sig intill döden tråkiga som väntandet på postkontor och köpfester i hantverksbodar. Jag minns en semestervecka då jag sträckläste Stephen Kings tegelsten Det, mer eller mindre utan att lämna baksätet på familjens metallicgröna Audi 80.

Nu är jag själv sedan länge vuxen enligt folkbokföring och Facebook. Tillfällen med tid att klubba ihjäl blir allt färre. Faktum är att överflöd av fritid är ett av mina minsta problem. När fenomenet uppstår så slås inte en enda minut ihjäl, i stället vårdar jag sekunderna ömt och försöker få dem att föröka sig så långt möjligt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om