Sedan förra helgen har alla vÄra tre barn eget rum.
Det Àr vÀl ingen sensation direkt, tÀnker ni. Har inte alla barn det?
Jo, de flesta har nog eget rum. Hos oss har det dÀremot inte riktigt varit sÄ, av flera orsaker. Vi har igen brist pÄ plats eller rum hemma hos oss. I stÀllet har det handlat om hur vi tror att barnen har det bÀst.
NÀr vÄra Àldsta flickor var smÄ delade de rum, och ocksÄ ofta sÀng Àven om de hade var sin. Fram till ganska nyligen sov de fortfarande ibland tillsammans trots att de bÄda fÄtt egna rum.
Den dÀr extraplatsen hos storasystrarna har nu vÄr minsta fÄtt ta över och fram till förra helgen har alltsÄ vÄra minsta alltid delat rum.
Det har varit en utmÀrkt lösning och givit bÄde trygghet och bra lek.
Men nu Àr det slut pÄ det. Lilla S har fÄtt ett eget nyrenoverat rum under takÄsen och Àr mycket nöjd.
Det Àr ocksÄ lillebror som nu Àntligen fÄr leka ifred med dockskÄpet.