Det är en sådan underbar kombination av nyttig egen tid, underbara spelkamrater och bra tränare.
Tyvärr tror jag inte att jag är så bra, men det spelar mindre roll i sammanhanget.
Det var inte självklart att det skulle bli någon tennis för mig. Jag har egentligen aldrig intresserat mig för sporten, för bollsporter som genre om jag ska vara ärlig (handboll undantaget 1983-1986).
Det var först när en av väninnorna i mitt kompisgäng för några år sedan hävdade att vi behövde en gemensam aktvitet som tennis kom på tal.
– Ni får välja mellan bridge och tennis, förklarade hon.
Valet var enkelt. Jag vill inte förolämpa någon bridgespelare men det var uteslutet (trots att mina föräldrar spelar mycket och älskar det).
Så det blev tennis, nybörjargrupp för damer uppe i hallen på Vasavallen, en gång i veckan. Varför inte, tänkte jag och nu kan jag inte sluta!