Jag lyssnade på P1:s eminenta politikerintervjuer, bläddrade i senaste månadens tidningar (ni har väl inte missat Strengnäs Tidning uppladdning inför söndagens val?) och diskuterade med min man, min äldsta dotter och en granne.
För det är inte helt lätt, det här att rösta i EU-valet.
Det enda jag vet är att jag kommer att rösta. Och att det lutar starkt åt en kvinna.
Till slut landade jag nog i att jag måste välja vilken fråga jag tycker är viktigast och sedan ta reda på vem som kan tänkas driva den på bästa sätt.
Tyvärr blir det ju inte särskilt mycket lättare av det. För frågan om hur man skapar ett så välkomnande och säkert Europa som möjligt är komplicerad. Eller hur man bäst värnar vår miljö.
Jag ryser vid tanken på researchen jag kanske skulle behöva göra. Jag känner tyngden av att ta det demokratiska ansvaret på mina axlar.
Samtidigt finns det nästan inget så högtidligt och fantastiskt som att få rösta.
Jag längtar till söndagen.