Jag ser hur vanliga Strängnäsbor och öppnar sina hem och hjälper tiggare att tillverka saker för att tjäna pengar på arbete i stället för att tvingas sitta på gatan och be om pengar.
Jag kan följa hur projekt Vinternatt stödjer de människor som tagit sig hit i desperation över ett svårt liv.
Jag ser att många bland mina Facebook-vänner har engagerat sig och på olika sätt att stödjer de asylsökande på Mälarblick med kläder och aktiviteter av olika slag.
Ovanpå det har jag hört Migrationsverkets generalsekreterare nämna Strängnäs kommun som ett av de finaste föredömen för hur en kommun på ett bra sätt tar emot människor i nöd.
Och allt det här har Strengnäs Tidning berättat om och vi fortsätter att följa det som händer. Det gör mig stolt, att tidningen kan vara med och sprida berättelserna om de goda exemplen.
Men ännu mer stolt är jag över de medmänniskor jag har runt omkring mig. Tack för er oerhört fina insats.