Vi har just diskuterat vikten av att äta maten man blir serverad.
– Mamma, visst är du stor, frågar han.
Jag svarar jakande.
– När jag blir stor som du då ska jag bara äta godis, spela coola dataspel och hoppa i soffan.
Paus.
– Och äta chips.
Jag minns så väl när jag själv var i min sons ålder och önskade att jag var äldre och fick göra som jag ville. Hur jag skulle dricka läsk varje dag, bara äta pizza och vara uppe så länge jag ville på kvällarna.
Som vuxen vet jag ju att det inte riktigt fungerar så bra om man gör så. Att ansvaret för barnen och min egen hälsa stoppar mig från att låta oss äta godis mer än på lördagar och att jag ser till att vi alla motionera regelbundet.
Einar däremot har en kraftfull men underförstådd kritik i sin kommentar. Han är helt enkelt besviken på att jag är så dålig på att nyttja mina möjligheter som vuxen.
Det misstaget tänker han uppenbarligen inte upprepa.