Eller hur maskar hittar sin väg i jorden och bortsprungna hundar springa många mil och hittar hem.
Själv förvånades jag nyligen över hur det känns i kroppen när jag är på en ö.
Vi besökte Visingsö, denna pärla i Vättern, för att fira svärmors 75-årsdag. Trots att vi vandrade bland den 200-åriga ekskogen mitt på ön eller bland mullbärsträden lite längre söderut kände jag hela tiden, trots att jag inte såg vattnet, att jag var på en ö.
Det är en särskild känsla tycker jag.
Kanske beror det på att jag är uppvuxen på Adelsö i Mälaren eller att det doftar speciellt på en ö.
Eller så har kanske vi människor också har ett alldeles eget navigationssystem.