Under julledigheten fick jag nog.
Utrustad med tre stora plastkartonger med var sitt namn skred jag till verket.
Skrivbordslådor och hyllor, plastpåsar och pärmar fick sig en genomgång. Två dygn senare stod jag där med tre ganska välfyllda kartonger – en av naturliga skäl mer fylld än den andra och minst i den tredje.
Minst lika många teckningar och andra skapelser hade gått vidare till det runda arkivet under devisen – man kan ju inte spara allt.
Att rensa och får ordning på saker och ting är oerhört skönt tycker jag. Men den stora behållningen har varit nostalgitrippen genom hundratals skolarbeten, seriestrippar, kritteckningar och rymdskepp av tyg och trä.
Lillebrors första streckgubbe, storasysters första fantasimonster, lillasysters första skolarbete. Lådorna är nu en kronologisk dokumentation av deras individuella utveckling. Dessutom är de en riktigt bra dos mamma-boost – mina barn är fantastiska!