Jag har en egenhet som borde raderats bort redan i treårsåldern. Av någon outgrundlig anledning lider jag av en svårstyrd impuls att upprepa vissa handlingar. Inte så att jag obefogat skäller ut samma person två gånger. Nej, det handlar om fysiskt illamående och smärta.
Det kan till exempel bestå i att jag råkar fumla och bränner mig på spisen. En normal reaktion vore att spola vatten på det onda och gå vidare med matlagningen. Men jag måste röra vid den heta plattan en gång till. Och det gör naturligtvis lika ont den andra gången.
Ni kan ju tänka er hur det blir vid elstängslet i kohagen.
Eller den gången jag under en semester med familjen i Spanien blev sugen på att plocka en röd vacker fruktknopp på en stor kaktus. Den visade sig bestå av tusentals osynliga små vassa taggar. Efter några dagars lidande gjorde jag utan någon föregående analys om samma sak igen. Frun och barnen häpnade över min dumhet och hånskrattade sen åt mig resten av resan när jag ömkade mig.
Självanalysen säger att det paradoxalt nog handlar om en överlevnadsinstinkt. Trial and error liksom. Hittills har det ju gått bra men jag har inte lärt mig ett smack än.