Det kändes som att kasta, åtminstone lite smågrus i glashus, då mäster själv hade skaffat sig en rätt rejäl rondör kring midjan och faktiskt påminde en hel del om en yngre bror till Leif GW Persson den här kvällen.
Fast rent musikaliskt var det som så ofta förr en helt grym uppvisning – jag var helt salig och långa stunder som inkapslad i mig själv – samtidigt som jag tyckte mig sväva långt utanför min egen kropp.
Det låter lika märkligt som det var.
Jag har väl sett min guru lira vid ett 30-tal tillfällen vid det här laget och var det här vårt sista möte så slutade det definitivt i dur.
Hur det än blir med det så kommer jag bära med mig följande rader tiden ut:
Gå ut och var glad, din jävel
Gå ut och var vacker och stolt hela vintern
Gå fort och le genom shoppingcentrat
Du kan om du vill
Sluta nu, inte sen
Dra ett streck och gå vidare
Livet väntar därute
Gå ut och var glad
Vad ska du annars ha allt det här till?