Det blir inte mycket mer än Fotbollskväll, Debatt och Agenda.
Sambon brukar kolla på Downton Abbey och tidigare i höstas hängde jag på och tyckte allt att det var lite småputtrigt.
Man fick liksom en nära relation till de olika figurerna.
Under mellandagarna såg vi den avslutande julspecialen av serien och det slutade hellyckligt på precis alla håll och kanter.
Med den påföljd att jag satt där i soffan och grät som ett barn under stora delar av programmet – detta trots att jag är medveten om att allt bara är resultatet av ett mycket gott skådespeleri.
Jag skäms inte för det, men på något sätt har jag svårt att förstå mina egna tårar...