Jag har inte läste den, men titeln är så vacker, så igenkännlig, att det nästan gör ont.
Vi alla vet vad det innebär. Att tiden går fort. Häromdagen såg jag en bekant och det ögonblicket, som kändes som år, var över på mindre än en tiondels sekund. Hjärnans summering av en evighet gick i rekordfart.
Visst är tiden relativ. Nu i veckan kommer jag att bli moster för andra gången enligt barnmorskans prognos. I familjen finns redan en grabb som snart är tre år. Han kommer titta på sin lillasyster under ett ögonblick som för honom känns som slutet. Tiden kommer att stanna och ingenting kommer någonsin att bli sig likt.
I den lilla bebisen kommer ett hjärta att slå och om redan en månad kommer allt att ha normaliserats igen.