Det är en fascinerande historia om en rättsstat som kapitulerar för sanningen.
Men mer intressant är kanske den kollektiva hysteri som drabbade de professioner runt Thomas Quick, eller Sture Bergwall som han heter sedan flera år. De skulle garantera att sanningen kom fram om de åtta mordåtalen, men de struntade unisont i fakta. Varför kan man bara spekulera i.
Vad man felaktigt utgår från är att människor är intresserad av sanning, att fakta läggs på bordet. Men om individers drivkrafter är andra än sanning kommer sanningen alltid som en oinbjuden gäst.
Den är aldrig välkommen.
Det tål att påminnas om, i stort och litet.