Ett Ă„r fick jag dock inget "riktigt" sommarjobb. Men en lantbrukare utanför hĂ„lan dĂ€r jag vĂ€xte upp ringde kommunen och fick mitt och syrrans namn â och vips hade vi ett jobb i fyra dagar.
Jag och syrran gick upp i gryningen och cyklade upp mot Kinnekulle i VÀstergötland. Klockan sju stod vi redo med ett hav av dill som vi skulle dela upp i lagom knippen med gummiband. Jag minns inte sÄ mycket av jobbet, men jag minns den ogÀstvÀnliga familjen.
Vid lunchtid satt de nÀmligen vid ett bord, och jag och syrran fick sitta vid ett eget, en bit dÀrifrÄn. Jag minns att jag tyckte att det var ett mycket mÀrkligt sÀtt.
Men nÀr vi sedan skulle fÄ betalt, svarta pengar, tyckte jag att jag hade varit smart. Jag hade rÀknat ut att vi skulle tjÀna mer om vi fick betalt efter ackord, i stÀllet för timpenning. NÀr bonden hörde min utrÀkning sÄg han förvÄnad men glad ut.
Senare, hemma, förstod jag mitt misstag. Men trots att vi hade blivit lurade var det ingen stor grej. Vi bara konstaterade att vi var lurade och sÄg fram emot semestern. En ny dag var liksom en ny dag.