Bilder som denna från andra delar av världen når oss nästan dagligen. Ändå känns det som ett knytnävsslag rakt i magen där jag sitter i min trygga tv-soffa.
Men här hemma i Sverige växer hatet och främlingsfientligheten.
Med scenen jag just sett på näthinnan kan jag inte förstå hur människor vill bygga murar och stänga gränser för flyktingar.
Det kunde ha varit du. Det kunde ha varit ditt barn, din bror eller syster, mamma eller pappa. Skulle inte du vilja fly om du varje dag var rädd att dina nära och kära skulle bli dödade.
Jag kan inte förstå hur invandring skulle kunna vara ett hot mot svenskheten. Hur den nu ska definieras. För mig är i alla fall Sverige ett land som präglas av solidaritet och vilja att ställa upp för sina medmänniskor.
Eller har varit åtminstone. Jag vill att det ska bli det igen.
Så:
"Blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen är vår grannes åker." (Ur Johan Ludvig Runebergs dikt om bonden Paavo från år 1830.)