Efter en längre tids mer eller mindre ofrivilligt uppehåll såg jag under helgen fram emot att återigen få sätta mig i sadeln på min fina häst Sid. Hovslagaren hade slagit på nya skor och tid var avtalad med mina stallskompisar.
Men ibland får man ge sig till tåls. Där stod min häst i stallet med en tappad sko. Ömfotad som han är linkade han illa. Så ridturen fick vänta.
Nu sitter skon på plats igen så nu är det bara att sitta upp. Eller bara förresten... Misstänker att det blir lite glädjeskutt, för jag vet att Sid ser fram emot att komma i gång lika mycket som jag. Hoppas att nästa krönika inte kommer att handla om en ofrivillig avsittning.