Första söndagen i juli ska jag och min häst Sid ut och tävla!
Om någon siat om det här för fem år sedan hade jag utan att blinka förklarat den personen som sinnessvag. Då hade jag nämligen inte en tanke på att återuppta ridningen. Men sedan tänkte jag om, och för ett och ett halvt år sedan klev Sid in i mitt liv.
I början var det en lite trevande upplevelse att vara med häst igen. Jag hade ju inte ridit på 15 år. Men bit för bit har jag hittat tillbaka, och bit för bit har Sid utvecklats från en helt outbildad unghäst.
Nu är det dags. Alla nödvändiga papper (licenser och sådant) är fixade. Tävlingskavajen och de vita ridbyxorna hänger prydligt på sin galge i garderoben.
Framför mig ser jag hur vi rider ärevarv med den blågula förstaprisrosetten fladdrande i tränset... Det lär nog inte hända, inte än i alla fall. Men kul har vi – fjärilarna till trots.