I dessa dagar är det inte så lätt att komma på ett vettigt ämne för en minikrönika. Mycket känns så smått i förhållande till allt som händer runt omkring oss, i vår närhet och i världen. I-landsproblem är bara förnamnet.
Krönikan ska dock skrivas oavsett om man vill ge sig in i ett djupare resonemang eller inte. Jag nöjer mig med att en del trafikanters framfart på våra vägar.
Nyligen hörde jag talas om en människa som bara fick en varning av polisen trots att hen körde 100 på en 70-väg. Personen i fråga och dennes bekantingar jublade och pratade om tur eftersom det inte blev några böter.
Tur var det väl. För de som inte kom i vägen för hens framfart. För andra trafikanter. För djur och människor som inte blev påkörda.
Jag kör bil till jobbet eftersom allmänna kommunikationer saknas. På merparten av sträckan gäller 70 kilometer i timmen. Det händer (ganska ofta) att jag kör 80. Alltså för fort. Ändå blir jag omkörd hela tiden. Många gånger är omkörningarna livsfarliga eftersom vägen är rätt krokig.
Egentligen är det konstigt att det inte händer fler trafikolyckor. Att inte fler får sätta livet till.