Den för mig okände litteraturvetaren Teodor Ekelund sammanställde år 1887 en lista över ovanliga dödsorsaker bland författare, som han påstod sig ha funnit i en skrift från 1700-talet.
Listan cirkulerar just nu på Facebook.
Att sammanlagt 435 författare blivit "döda af doktorer och recepter" verkar i och för sig ganska rimligt i mina ögon.
Uppgiften är Ekelunds och jag förmodar att han avsåg att vara rolig, vilket han också var.
Att 59 författare skulle ha avlidit "af skrivklåda" förefaller lika osannolikt som kul. Liksom att fyra dött "af hemliga qval öfver akademiers val".
Eller vad sägs om: "af harm öfver stränga kritiker", "af förtret öfver pigors oduglighet" samt "omkomna genom för hårdt tilldragna snörlif"?
Den sistnämnda åkomman drabbade tydligen bara kvinnor. Enligt Ekelunds lista gick "750 qvinkön" bort på detta sätt under 1700-talet.
Men det allra roligaste är att många som nu delar det 127 år gamla tidningsklippet på nätet tycks tro att Ekelunds satir över självupptagna författare var menad att läsas på allvar. Klippet sprids ofta som en illustration över 1800-talsmänniskans dumhet.
Det är en ironi på en närmast metafysisk nivå. Jag undrar om Ekelund förstod hur rolig hans lista faktiskt blev?