Men när det är som det har varit i några dagar nu, med många minusgrader, solsken och kritvit snö, kan jag inte annat än att älska vintern.
På våra breddgrader är det inte så många dagar om året det är tillräckligt tjockt för pulkaåkning och skidor, men just nu kan jag knappt vänta till helgen då jag får glida fram på julklappsskidorna i spåret. Jag vågar ännu inte ge mig ut utan sällskap eller efter mörkrets inbrott, eftersom det räcker med en kraftigare vindpust eller en plötslig sväng i en nedförsbacke för att jag ska åka ner i diket. Hittills är det bara tur att jag inte har brutit nåt, varken stavar eller ben. Var är de norska generna när man behöver dem? Men roligt är det i alla fall så nu blir det matsäck och utflykt.
Vi ses i spåret!