Det kanske allvarligaste problemet i världen just nu är rasism och intolerans. I Europa är det uppenbart och i Sverige syns det tydligt. I och med EU-valet i helgen framstod ett Europa med 28 nyanser av brunt. Främlingsfientlighet och intolerans finns i varierande grad i alla medlemsstater.
För många har den vackra Europatanken om fred, samverkan och humanism försvunnit. Nu handlar det om kallhamrad vi och dem. De allra svagaste i samhället sparkas på av de som är starka. Samverkan för att komma överens i breda uppgörelser ifrågasätts till förmån för den starkes rätt att tolka vad som är rätt eller fel.
Jag såg inga tiggare i dag i Eskilstuna. Vågade de inte visa sig? Var de ännu mer rädda och kuvade än annars i en stad där så många sagt att de inte är välkomna?
Vad är det som händer nu i ett Europa som upplevt så mycket lidande, smärta och sorg förra gången inhumaniteten segrade?