Det har gått nästan fem månader sedan den där härliga hösteftermiddagen i oktober.
Då över 6 000 personer satt på Tunavallen och drömde om guld i solgasset.
Så blev det inte, men väl ett silver och en skön publikfest.
Nu är det dags för omstart.
Damallsvenskan rullar igång i helgen och för Eskilstuna United börjar det hemma mot Djurgården under söndagen.
Två saker ska bli spännande att se.
1. Kan United behålla greppet om publiken?
2. Kan United på nytt utmana om guldet?
På fråga ett svarar jag att det säkerligen blir mycket folk även i år på Uniteds matcher. Men snittet på mer än 2 600 personer per match blir svårt att nå.
På tvåan tvingas jag dock svara definitivt nej – med en förhoppning om att jag har fel.
Har tyvärr en känsla av att Eskilstunas succélag i fotboll är något sämre nu.
Bra – men ändå inte lika bra som i fjol skulle man kunna sammanfatta det.
Förluster av spelare som Petra Larsson, Sara Thunebro och framför allt måldrottningen Gaelle Enganamouit svider nämligen oerhört.
United har värvat in nya tjejer som säkert har framtiden för sig.
Men jag tycker inte att vi ska kräva att de som tillkommit kliver in och ersätter de som flyttat eller slutat direkt.
Vi ska nämligen ha klart för oss att de tre jag nämnde tidigare som försvunnit var bland seriens vassaste på sina positioner.
Att United med marginal hamnar på övre halvan är jag säker på.
Det kan rent av bli medalj igen.
Men guld?
Nix.
Inget lag rör Rosengård som är i en klass för sig.
Har under försäsongen hunnit se ganska många av Uniteds träningsmatcher.
Det som stört är att laget haft och har en hel del skador.
Däremot har det varit kul att se egna talanger som Elin Rombing och Cajsa Åkerberg ta för sig när de fått chansen.
Hoppas de får fortsatt speltid även framöver.
Som jag skrivit tidigare behöver unga lirare förtroende för att slå igenom.
Och jag tror att det finns en hel del tonåringar i klubben som vill visa vad de kan bara de får den möjligheten.